Uppmärksamhetskrisen

Har börjat få tidningen New York hem i brevinkastet. Förutom att man får bisarra cravings att ta första bästa plan över är det en magasinshantverksmässig njutning att bara bläddra i den.
Flera storysar som man missar på nätet – för att man går in på sajten för sällan, för att ingen länkar till dem – får ett helt annat liv i deras välredigerade pappersform.
Som det här uppslaget om Francis Bacon till exempel, där en enkelt tillspetsad fråga väcker nyfikenhet och läslust. Jag kan ingenting om Francis Bacon men blir plötsligt sjukt sugen att veta allt om honom. Det är precis den typen av vinklade, intresseväckande ingångar som, säg, Filter saknar, för att rycka ett inhemskt exempel ur hatten.



Eller ta den här spännande, högst aktuella artikeln, som vänder in och ut på vår tids stora bristvara – uppmärksamhet.
Information finns det gott om, och vi avbryts ständigt av e-brev, Facebook-statusar, Twitter-inlägg, Youtube-filmer, RSS-feeds... Det är vår uppmärksamhet, vår förmåga att ta in allt detta, som förblir konstant och därmed för »bristfällig«, vilket har föranlett flera forskare att prata om »attention crisis«.
»People who frequently check their e-mail have tested as less intelligent than people who are actually high on marijuana«, får vi bland annat veta.
Samtidigt växer en helt ny subkultur av »lifehacking« fram, där mer eller mindre sofistikerade metoder, samt mer eller mindre godhjärtade konsulter, ska få oss att bättre kontrollera vår koncentration.
»Once you understand how attention works and how you can make the most productive use of it«, berättar författaren Winifred Gallagher, »if you continue to just jump in the air every time your phone rings or pounce on those buttons every time you get an instant message, that’s not the machine’s fault. That’s your fault.«
Läs och njut.