Hötorgs-snapshots #4: Midsommarnattsdröm

Vi hade gått runt knuten för att vara ensamma en stund, för lite andrum och tvåsamhet efter en surrig, suddig dag med släkt, vänner, barn och barndomsbekanta. Vi hade satt oss på en ranglig, uttorkad och myrbiten träbänk, när solen plötsligt bröt igenom de spretiga horisontmolnen.
Klockan var halv ett på natten. Det var som en filmsekvens, ett bildbyråklipp av norrländsk midnattssol, en dröm.
Jag knäppte en bild. Det ser knappt ut som natt, men det är ju hela poängen med ljuset där uppe så här års. Man ser inte molnen eller solen, de är alldeles utfrätta, men man ser något dunkelt i skuggorna runt skottkärran, en öde sommarkänsla. Alla har lagt sig men solen är vaken.
Jag ser det som ett halvt misslyckande.