Från säte 7D, mellan Zürich och Aten

»Litteraturen är vårt sätt att bromsa in tanken, och just den inbromsningen är för mig nyckeln till att förstå människor och se världen.«
– Daniel Sjölin i senaste numret av Vi Läser, intervjuad av Martina Lowden

Man skulle kunna säga att en hyfsad långflygning också är ett sätt att bromsa in tanken. Det påtvingade tillståndet av stillasittande liksom kräver läsning och tankefokus. En notis i Esquire får plötsligt långt mycket mer liv än om den konsumerats på bussen, på språng. En dagdröm kan tillåtas fortgå.
Jag gillar verkligen Vi Läser, mer så än modertidningen självt. Det finns något befriande i sättet att behandla ämnet böcker som just läsning, istället för den ständiga polemiken, positionerandet och självhävdandet som härskar på kultursidorna (vilket visserligen kan vara nog så underhållande).
Och hur tråkigt det än är att inte längre få jobba med Residence före detta art director, den briljanta men nyligen självmant uppsagda Staffan Frid, ska det bli ett nöje att se vad han kommer göra med tidningarna Vi, hur han estetiskt kommer klä den där kulturvärlden.

Är för övrigt väldigt förtjust över möjligheten att kunna blogga från min iPhone.
Sedan jag köpte den här lilla maskinen har behovet av min Powerbook minst halverats. Mail, Facebook, Twitter och RSS-läsning avverkas nu nästan uteslutande mobilt. Och de flesta kortisar på bloggen de senaste veckorna har författats i en liten iPhone-applikation som heter BlogPress. En möjlighet som mer än något annat incitament talar för ett fortsatt kontinuerligt bloggande.
Nog kunde man önska sig en mer välutvecklad blogger-app, som buggfixat bildhanteringen och eliminerat alla oönskade radavstånd.
Men redan nu hoppas jag kunna motbevisa min kära svägerska (se länken till höger, man kan heller inte länka i BlogPress) som i ett retfullt inlägg nyligen satte en femma på att jag ger upp bloggen igen efter två veckor.

Nu över till det nyserverade schweiziska flygplanskaffet. Vi hörs!