Hoppas du hittar den du söker, Xena!

Har precis avslutat ett 15 minuter långt telefonsamtal med en kvinna från Birmingham, Alabama, som ville komma i kontakt med den svenska tjej som i slutet på 1980-talet bodde som utbytesstudent hos henne.
Hennes enda referens var mitt fyra år gamla Bromma-nummer, och när hon insåg att numret numera tillhörde mig lät hon så förtvivlad att jag hängde kvar i luren – istället för att slentrianmässigt säga att hon tagit fel och lägga på.
Det visade sig att kvinnan hette Xena. Hon lät mycket sjuk, svag på rösten och anledningen till att hon sökte denna svenska tjej (som numera borde vara i 40-årsåldern) var för att berätta att hennes dotter, som den svenska utbytesstudenten tydligen kommit väldigt nära, hade »passed away«.
Jag sökte upp alla upptänkliga alternativ från Hitta.se och mailade till hennes AOL-adress.
Medan jag letade på Hitta.se började vi småprata. Hon berömde mig för min goda engelska, jag berättade att jag hade två bröder i LA. Hon frågade vad det var för väder. Jag sa soligt, varmt och vackert. Hon sa att deras sommar inte kommer förrän om en månad, och då blir det »awfully hot«.
»Jag hade hoppats på att få komma och hälsa på i Sverige, jag har hört så mycket om era slott och är så fascinerad av den kulturen«, sa hon. »Men nu kommer jag nog aldrig komma iväg. Inte med min syrgas...«
När jag mailat numren tackade hon för att jag varit »awfully kind«.
Nu sitter jag är i soffan, aningens omtumlad, med en hisnande känsla i magen.
Xena, jag hoppas du hittar den du söker!