Nostalgi

A och jag, Umeå, sent nittiotal. Foto: Öjeryd.

Fick ett mail från en gammal kompis med en serie inscannade, cirka tio år gamla fotografier föreställande mig och min dåvarande klasskompis, tillika än i dag nära vän, A.
Inte undra på att man gått omkring i ett slags svindelliknande nostalgiskt haze i två dagar.
Jag hade ju aldrig sett bilderna förut, inte ens när de togs (fanns ingen display bak på de där kamerorna). De har inte lagrats i min minnesbank, inte suttit i mina fotoalbum, finns inte med i min egen historieskrivning – vilket på något sätt förstärkte avståndet mellan vem jag var då och den jag är nu.
Det var dåtiden, obearbetad och rå.

Sedan läser jag en Michael Chabon-krönika i decembernumret av Details som, i alla fall momentärt, drabbar mig med en sådan djup igenkänning att jag för en stund slutar äta mitt i middagen.
Han skriver om de vanföreställningar han har kring sin barndom, hur han vet att han aldrig mer kommer att få återse sina morföräldrar, sin schnauzer-hund Fritz och alla andra människor och företeelser från tiden innan han blev vuxen.
»And yet«, fortsätter han, »always, lurking somewhere in the back of my mind is an unshakable, even foundational knowledge—for which certainty is too conscious a term—that at some unspecified future date, by inspecified means, I will return to those people and those locales. That I am going back.«
Det var något i det där, förmodligen pådrivet av de gamla bilderna, som satte sig. Den där känslan av att ens riktiga jag, liksom själva defaultläget, sitter i den man var innan man fyllde tjugo.

Den känslan ger mig hurven nu när jag skriver ut det, som ett klibbigt freudianskt klister som drar en bakåt, inte framåt.
Kanske är det Enquist som spökar. Han målar ju upp rätt starka bilderna av sin barndom i Ett annat liv. Hur han aldrig fick träffa sin far, och istället gjorde honom till ett slags hemlig kompis, en Molgan, en osynlig vapendragare han går genom livet tillsammans med, berättar om moderniteter och nyheter för, allt det som fadern aldrig fick uppleva.
Se där ett sätt att återvända till barndomen. Kanske var det Chabon syftade på.