Föreställningsförmåga

Får man fråga hur gammal ni är, Claire?

Har börjat läsa Claire Messuds The Emperor's Children, en sisådär 12 år efter att den hissades till skyarna av tidningen Rodeos bokcirkel.
Än är jag bara femtio sidor in, och visst verkar den lovande, men efter dessa femtio sidor kommer jag på mig själv med att vilja googla hela Claire Messuds liv. Jag kliver upp ur sängen klockan två på natten för att jag bara måste ta reda på vilket år hon är född. Det hade något att göra med exakt hur nära trettiostrecket hon var.
Varför är det så, att författare vill man liksom veta så mycket som möjligt om, medan filmskapare kan vara totalt blanka ark?
Särskilt ålder verkar vara av största vikt. Som om det skulle ha en viss innebörd huruvida Claire Messud skrev boken när hon själv var trettio, eller tio år efter, eller bara är en gammgumma som inbillar sig fram hur New Yorks hippa trettionåntings beter sig.

Apropå böcker, och apropå att vara sent på bollen, gick jag och köpte den här Atlas Litterära Tillägg häromdagen. Det var på en av mina sneak-away-stunder på Hedengrens jag brukar unna mig på luncherna ibland.
Den var fin och alldeles utsökt fanzinig – särskilt det där att man var tvungen att sprätta upp sidorna för att kunna läsa den. Och Peter Fröberg Idling verkar vara en riktigt skarp redaktör.
Anne Swärds femtiosidiga samtal med Peter Kihlgård fastnade mest. Har inte läst nån av deras böcker, men den här Kihlgård, en mycket seriös och slight full-of-himself-författare, sa en del kul grejer:
»[Man träffar ofta] människor som uppenbart saknar föreställningsförmåga. Det är de som tittar på en som vore man en idiot, därför att människor utan föreställningsförmåga kan inte föreställa sig föreställningsförmåga. Det är en sanning, som man måste gå med på. Och det är otäckt.«
Extra roligt blir det av att Anneli Jordahl (som enligt egen utsago läser en bok om dagen) totalt avfärdar Kihlgård, lite sådär snyggt i förbifarten, i slutet av tidningen: »Skickligt skrivna och hyllade böcker visar sig ofta skramla tomt, som Peter Kihlgårds omtalade Kicki & Lasse.«
Kulturkoftebonanza!

Claire Messud är 44, by the way. The Emperor's Children kom ut 2006 och utspelar sig 2001. Do the math...

The New New Face

Dagens läsning: den här artikeln i magasinet New York om hur skönhetsidealen inom plastikkirurgin förändrats – från skräckinjagande ansiktslyft och överdimensionerade läppar, lex Meg Ryan (the Old New Face), till fluffiga baby-fat-ansikten á la Angelina Jolie (the New New Face).
»If your body is fierce (from yoga, Pilates, and the treadmill), your face will have no fat on it either and it will be … unfierce.«
Bäst var plastikkirurgen Pat Wexler, presenterad som »mother of the New New Face«, vars väntrum är ett enda stort cocktailparty för New Yorks kändiselit, och som var tidigt ute med att ta fett från typ rumpan och stoppa i ansiktet för en mjukare, mer ungdomlig look.
Hur hon upptäckte metoden?
»I was doing lipo and I don’t like to throw anything away.«

Fitz

»So we beat on, boats against the current,
borne back ceaselessly into the past.«
– F. Scott Fitzgerald, The Great Gatsby

Hade tänkt skriva något långt och svepande om sommaren, om hur oundvikligt obarmhärtigt det är att återvända till storstaden och kontorsplatsen efter att i två veckor ha låtit dagarna flyta ut i en suddig och skön tillvaro av bokläsning, skäggodling, vattenskidåkning och lekar med gudsonen.
Men jag valde att läsa ut The Great Gatsby istället. Så innerligt givande, sinnesutvidgande och märkligt genant det är att upptäcka något som sedan länge är en vedertagen storhet. Man är liksom både nöjd över att ha tillförskansat sig erfarenheten, och samtidigt lite skamsen över att ha gjort det först nu. (Jag hade beställt den på Bokus för ett halvår sedan när jag läste att Michael Chabon angivit den som en av förebilderna till sin debutroman The Mysteries of Pittsburgh)
När jag läste slutraden ur mästerverket, återgivet ovan, gick en ilning genom ryggmärgen. Jag hade läst den förut, i någon lista över världslitteraturens bästa rader, men plötsligt föll den på plats, förklarades, gavs innebörd.
Men det finns ju verkligen inget som garanterar att samma hisnande känsla skulle infinna sig om jag fortsätter läsa hans övriga verk. För som han skriver på sidan 100:
»It is invariably saddening to look through new eyes at things upon which you have expended your own powers of adjustment.«

Sommar