Mitt i det

New York nu. Gatorna i Soho är varma och torra, shoppingen framhärdad. På Canal Street flockas samma gamla lämmeltåg. Och på Mott Street vid femtiden, efter en fikastund då den digra magasinshögen från tidskriftsaffären Universal News bläddrades igenom, uppenbarade sig en underbar mittemellantid på dygnet. När lugnet sätter sig i kvarteren, temperaturen ljumnar till och träden utanför Old St Patrick's Church glittrar av nedgående sol.
Det är väl precis den typen av intryck som fastnar. Mittemellanintrycken. Stunderna innan och efter de obligatoriska måltiderna och shoppingstoppen.
Som i går. Av alla barer och restauranger vi besökte, från hamburgaren på Sweetwater Restaurant till alla ölen på baksidan av Union Pool, var det en stund som var skönare än alla andra. Mitt emellan mat och barhäng köpte vi en espresso på Fabians (fiket där Bret i ett avsnitt av Flight of the Conchords blev övertalad av kassörskan att ha sex med honom), gick ut på Bedford Avenue och satte oss på en trapp och hängde. En pojke i tioårsåldern cyklade förbi på BMX, en tjej frågade efter vägen till Grand Avenue, och den där rara känslan av att vara mitt i det, snarare än att bara stå utanför och titta in, uppenbarade sig.

Min resekamrat och ständige consigliere D har för övrigt börjat påpeka att mitt nuvarande tillstånd av skägg och begynnande page bär uppenbara likheter med den franske popstjärnan Sebastien Tellier. Ett skönt avbrott från de senaste tio årens Björn Kjellman-pikar.
Nu: Lower East Side.