November

Drottninggatan för exakt ett år sedan.

Det är en märklig månad det här. Mörkret, den avmättade färgskalan, ingenmanslandet mellan ljuvligt, brandgult höstmys och det totala insjunknandet i julmånaden.
Man måste göra sina ryck. Gå på en dejt. Äta en lunch. Klämma en bio. Rycka sig ur dvalan på lördag- och söndag-eftermiddagarna, ta tunnelbanan in till city och köpa ytterligare några Muji-block, bara för att.
Annars fastnar man i soffan i ännu ett West Wing-maraton: säsong 2–4, 66 avsnitt, på två veckor, för fjärde gången – det går ju inte.

Såg på en löpsedel att sockerberoende kan vara dold ADHD. Sen satt jag på konferens i Sälen och upptäckte hur svårt jag hade att sitta still. Skrev och skissade maniskt i hotellets brevpapper medan konsulten talade: tidningslayouter i smutsig blyerts, ritningar på min lägenhetsinredning, räkneuppställningar på de förestående julklappsinköpen.
»Du har ADD«, konstaterade en kollega på middagen sedan och poängterade att det liksom var steget innan ADHD.
Är det därför man konsumerar hela tiden? Går inte många minuter utan att man läser en rad, ett blogginlägg, en dagstidningskrönika. Det krävs antingen ett intag eller kreativ tankeprocess i varje ögonblick. Om man inte är bakis förstås, då behövs ingenting – vilken befrielse!

Jag tror jag trivs på Söder nu. Börjar kunna gatorna, ställena och butikerna. Har mitt gäng, de inplanerade bruncherna och bardiskhängen. Det finns en restaurang där servitörerna vet mitt namn.
Men framför allt saknar jag inte Vasastan längre. Det finns ett drag av revir på Söder som inte hittas där, en känsla av isolering från resten av stan, den föga originella insikten om att man faktiskt inte behöver lämna ön.
Jag gillar till och med den nya gallerian de borrat in i skatteskrapan. Utbudet är ju som vilket köpcentrum som helst. Det är lika stökigt och störigt, samma varma, syrefattiga luft, samma trängsel av vinterjackor. Men det där överprisade kaféet har ett stort, vackert långbord med tillhörande Wegner-stolar som är rätt fint. Där kan man sitta och bläddra i nya Men's Vogue eller läsa Chabon-krönikorna i Details (som man kan köpa på Akademibokhandeln en trappa upp), alltmedan ett distinkt fikasurr tar udden av alltför mörka tankegångar.

Ibland tänker jag att mitt bloggläsande minskar, att spännvidden minskar, men sen inser jag att jag ändå noggrant följer 30–40 stycken. De har blivit en lika självklar del av vardagen som morgontidningen. Här är några hyfsat nya smultronställen i snårskogen:

Sten Holtermann
Carl Fredrik Holtermanns pappa skriver underhållande om flygplansmotorer, barndomsminnen och tyska teveserier. Kolla särskilt in inlägget om Fältöversten.
blog.holtermann.se

Practice Makes Perfect
Smått gubbsjuk filmblogg med enkelheten som vapen. Trailers och filmaffischer i samma informativa anda som tidiga Bloggywood.
practicemakesperfect.blogg.se

Bästa Youtube-sajten:
henrikschyffert.blogspot.com

Karin Rebas:
karinrebas.wordpress.com

Apropå tips såg jag att Systemet tagit in mitt gamla favoritvin igen: Torres Gran Corona, 90 kronor. Ett sött, mustigt rödvin jag brukade dricka under ensamma, skrivrusiga fredagskvällar för fem år sedan. Får köpa på mig några flaskor så jag klarar mig fram till januari. Då vänder det i alla fall. Då blir det ljusare och ljusare. Våren anas.