The Mysteries of Norrland

David följer budgivningen via sms.

I kväll klockan 20:00 visas K Special-dokumentären Tillflykt, om David Sandströms två år långa jakt på ett hus. En karg, poetisk resa genom fastighetsletandets föga glamorösa tillvaro i Västerbottens inland.
Jag såg filmen på en förhandsvisning på Zita i måndags. Den var fin, lite splittrad möjligtvis. Bara att försöka morfa samman Sara Lidman, Sune Jonsson och David Sandström i ett och samma program är rätt risky. Filmens ambition verkar vara att fånga Davids förhållande till Västerbotten, med Sunes bilder och Sara texter som ett slags bakgrundsfond – och det lyckas den med. Men när den plötsligt levererar nytt, avgörande stoff gällande Davids morfar – som tog livet av sig på sextiotalet och vars öde skisseras fram på Davids platta Om det inte händer något innan imorgon så kommer jag – skiftar tyngdpunkten något.
Bästa scenen är således när David just fått fatt i morfars psykjournaler, och sitter och läser dem iförd Metallica-tröja och djupa ringar under sina glansiga ögon.
I journalerna, skrivna av någon norrländsk shrink året då morfar Sigvard Nilsson hängde sig, står i princip hela människoödet utskrivet, utförligt och detaljerat. Sigvard var tyngd av hjärtesorg och ekonomiska bekymmer. Bruket gick dåligt. Kvinnan han egentligen älskade ville inte ha honom. Att han aldrig fick en son var ett nederlag. Och så sista noteringen: »Sigvard Nilsson har avlidit genom suicid.«
I somras berättade David för mig att om de där journalerna funnits tillgängliga innan han börjat skriva plattan så hade det inte blivit någon platta. Då hade han inte ägnat 3,5 år åt ett ekonomiskt självmordsprojekt. Då hade vi inte fått den fantastiska musiken. Och det hade heller aldrig blivit någon dokumentär.
Faktabrist som bränsle för konsten.
Detta apropå informationssamhället.

Vill ni se David Sandström bjäbba med Torgny »Toggan« Lindgren om skillnaden mellan att konstruera och att skapa organiskt, klicka här.