Recap: resan

På andra sidan terminalen händer det grejer.

Malpensa är en rätt cool flygplats. Den har typ vuxit ur sig själv, varför flera flighter boardar ute på flygfältet och man måste ta en sån där bred, Hummer-aktig buss ut på landningsbanan och trängas med en massa Sopranos-statister.
Känslan av att att stå där ute, på kvällen, i skenet av strålkastarnas starka ljuspelare, dånet från flygplansmotorerna, terminalen som glimrar borta i horisonten, är obeskivligt mäktig. Att sedan se ett annat plan brassa i väg på startbanan, släppa marken och fara upp i himlen – att se det utan en skyddande glasruta emellan sig själv och farkosten – är ännu mäktigare.
När jag kom fram till min destination stod en chaufför och väntade på mig i terminalen med en sån där namnskylt. Det var en debut. Också lite mäktigt.

På vägen hem köpte jag en rätt ansenlig påse med tax-free-drycker. Ändå vägde magasinshögen jag plockade med mig från terminalshoppen betydligt mer. Det måste betyda nånting när man köper fyra tidningar på ett språk man inte förstår, får en smått euforisk känsla, släpar dem ett par hundra mil uppåt Europa, tittar i dem en gång och lägger dem sedan på hög. Det måste finnas en diagnos!


Bildspecial! Noteringar från resan:



Okej, nu har jag verkligen läst Monocle. Och det var så innerligt svårt att hitta spännande texter, vilket är ironiskt med tanke på hur textbaserad den ändå är. What's the problem? Är det ämnesvalen? Känns inte som det. Snarare oförmågan att angripa dem, vinkla dem, hitta storyn, närvarokänslan, nuet.
Enda medryckande texten hittar jag på sidan 161, om den brasilianska hotelieren Rogério Fasano. Det var den enda texten som hade tillstymmelse till medryckande inledning (och visserligen en väldigt lyckad fortsättning).
Det är nästan så man vill sätta Tyler på en folkhögskola och lära honom the journalistic basics. Ska vi behöva ta det igen, från början? Det är ju en av historieberättandets självaste grundpelare och det första man får ibankat sig på journalistskolor världen, eller i alla fall Sverige, över:
Kroka in läsaren, för bövelen!
Några textboksexempel för Tyler att klura på:
»Äntligen stod prästen i predikstolen« – Första meningen ur Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga.
»It all began as a mistake.« – Första meningen ur Charles Bukowskis Postverket.




Mitt Moleskine-block funkade fin-fint. Så fin-fint att jag till och med, för första gången, gjorde en intervju utan bandspelare. Kände mig väldigt old school och Jan Guillou-ish.
Upptäckte också att blocket funkade väldigt najs om man vek över ena sidan när man antecknade (se bilden).




En av de inhemska titlarna jag köpte var italienska utgåvan av Vanity Fair. Innan ni säger något: den kostade 1,70 euro, typ 15 spänn! Dessutom hade de en del snygga behind-the-scenes-bilder från Oscarsgalan, vilket jag först tyckte var imponerande snabbjobbat, och det var det väl, men faktum är att italienska VF verkar vara något slags veckomagasin.
Details har bytt från det stora, breda formatet till det mindre Esquire-formatet. Ingen förklaring ges i tidningen.
Var mycket imponerad av Italienska Elle Decor.




Café Collections rippar logotyper inom koncernen.