Vässa Vasastan!

Jag vet inte vad det säger om min känsla för arkitektur att Punkt SE:s (!) läsare har röstat fram mitt favoritförslag till ett expanderat stadsbibliotek till sitt favoritförslag.
Kanske att den är ganska folklig. Kanske att den är lite populistisk. Sådär som att det mest iögonfallande, mest storslagna och underhållande, förslaget självklart är det bästa.
Men titta på det! Det är ju underbart!
Denna The Book Hill är som ett stort veckat torg som strimlats sönder och singlar ner från Observatorielunden. Något som öppnar upp Stockholm, öppnar upp mot den där parken uppe på höjden man alldeles för sällan besöker. Något som verkligen skulle få mitt älskade, men numera inte av mig bebodda, Vasastan att sticka ut ur Stockholmskartan.
Ola Andersson skrev en rätt torr analys av förslagen i Svd härom dagen. Han landade i den reaktionära slutsatsen att Nosce Te Ipsum, det förslag som ligger närmast dagens lösning, vore det bästa. Att det skapar något ur ett »asplundskt sammanhang« och »kompletterar« det ursprungliga projektet.
Please!
Varför skulle vi inte kunna få en stadsarkitektur som faktiskt tar hänsyn till invånarna i första hand och de arkitekturhistoriska normerna i andra? Och då syftar jag inte på det faktum att Punkt SE:s läsare gillar det, utan på att förslaget, vid sidan av att vara ett vidgat bibliotek, är en lockande ny mötesplats. Såväl på insidan – men kanske allra mest på utsidan.
Kan vi en gång för alla få nån förbannad bebyggelse i den här stan som faktiskt skriker lite?