Njutningar
Har januari någonsin varit så här varm och vacker?
Jag minns den för fyra år sedan. Jag och X på promenad runt Kungsholmen, bara några dagar efter nyår. Kungsholmsstrand, runt Stadshuset, ut på en stelnad Riddarfjärd.
Det var 19 minusgrader ute. Det kändes som om helvetet frusit till is.
Men så var livet också lite svårare då. Det var djupa depressioner och förvirrande identiteter, krossade hjärtan och stundande aborter – de tidiga tjugoårens alla källor till dramatik, höjt i en dunkel dimma av obotlig bakisångest.
Fyra år senare gör jag en intervju på Djurgården. Upplever ynnesten av att få promenera tillbaka till Stureplan, strax innan lunch, och se solen och båtarna och utsikten över Skeppsholmen. Det viner kring öronen, ögonen rinner. Men det är nog inte mer än någon enstaka minusgrad, om ens det. Strandvägen är fylld av slask. En brevbärare springer runt i shorts.
Jag ska inte idyllisera sönder saker, säga att jag de senaste fyra åren »hittat hem« eller så. Jag blir fortfarande full och förvirrad. Men ibland, i stunder som dessa, är livet är förjävla fint.
Annars pratas det mycket trivsel just nu. Kjell ropade »Sluta mobba medelklassen!« i en nylig Residence-krönika. Jonas skriver sakligt om en söndagsmiddag och blottar fördomar. Caroline säger att hon älskar att vara medelklasskid – men påpekar tre gånger att hon menar allvar, att hon inte är ironisk.
För mig är det som med ödet – jag tänker inte ens på det. Det har aldrig slagit mig att jag skulle skämmas eller känna skuld. Jag känner mig aldrig hotad.
Snarare blir jag förvirrad varje gång till exempel Anna Hellsten – en skribent jag någonstans identifierar mig med – börjar ursäkta sig när hon pratar lägenhetsköp och restaurangbesök. Alltid ett litet »kalla mig småborgerlig, men...« som en obligatorisk brasklapp. Synd.
Brasklappar var för övrigt en av de saker jag ville undvika med den här bloggen. Så lätt att trilla dit – när man läser så mycket, håller koll på så mycket – och liksom blinka lite medvetet varje gång man skriver något personligt, och därmed lite farligt blottande, som någon annan kunde ha förbehåll mot.
För att inte tala om de numera bloggklassiska ursäkterna kring varför man inte skrivit på sistone.
»It was the first time I felt that how pitying someone and wanting to fuck them can get all tangled up in your head. Overwelming sadness – meanwhile you got a rodney. Is that sick? I think... uhm, yeah, I think that's sick.«
– Robert Downey Jr, Kiss Kiss Bang Bang
7 Kommentarer:
"För mig är det som ödet - jag tänker inte ens på det." "Jag känner mig aldrig hotad." Här finns grogrund för väldigt intressanta diskussioner om klass.
Och tack för frånvaron av brasklappar. En brasklappsfri blogg, sikta på det.
Du har rätt, här finns mycket att gräva ner sig i. Över en söndagsmiddag kanske?
hmm.. era texter har fått mig att fundera. jag var med på den där söndagsmiddagen i vasastan, det var en supertrevlig kväll på alla sätt, men också jag reagerade liksom på det. Fast mest var det nog för att alla vännerna verkade trivas och var så... harmoniska och oneurotiska. vardagsangsten var som bortsopad. fast det säger nog mer om mig själv och mitt tillstånd den kvällen (och också om mitt vanliga umgänge) än om klass,etc.
åh strandvägen en solig "vinterdag". testa en gräddkola från rosendal i munnen nästa gång. oslagbart.
men det som skrevs om artikeln om medelklassen stämmer inte. Medelklassen läser inte Joan Didion. Medelklassen läser Jan Guillos Arnböcker, kollar på melodifestivalen och funderar på om de ska bygga ut altanen till sommaren.
Den klass som ni pratar om är nån sorts intellektuell akademikerklass.
Förresten om Jonas läser detta, varför går det inte längre att komma in på "extra allt"? Jag får en text där det står " Du har ej tillåtelse att se den här sidan".
Johansson: Syftar du på Jonas Extra Allt-artikel? Han påstod väl aldrig att han skrev om en specifik medelklass? Det var väl mitt, möjligtvis lite svepande, sammantagna refererande till tre olika texter, varav två handlade om medelklassen.
Det som dock sammanför de olika texterna är att de på olika sätt berör trivsel, ett slags mys, som ett nästan tabubelagt fenomen.
Jag ber om ursäkt för att Extra allt för tillfället ligger nere. Det är inte vi som ligger bakom det, utan vår webbhost (eller vad det heter) som krånglar med oss.
Skicka en kommentar
<< Hem