Små saker

Efter frukosten tar vi tunnelbanan till Brooklyn Heights. A är övertygad om att det är där de sista scenerna i 25th Hour är inspelade. När de tre barndomspolarna Norton, Pepper och Hoffman står vid kajen och stirrar ut över en båt som drar förbi i morgonljuset, och de konstaterar att det där, att köra en båt i morgonljuset, vore livet. »It would be something, huh?«
A har fel. De där scenerna är inte alls inspelade i Brooklyn Heights. De är väl inspelade uppe vid Upper West Side? Och vattnet de stirrar ut över är väl Hudson River, med New Jersey på andra sidan? Spela roll. Vi står där vid kajkanten i Brooklyn och ser ut över Downtown Manhattan. Klar himmel. En molntuss svävar ovanför skraporna, där tvillingtornen tidigare toppade skylinen.
Det blåser kallt. Vi promenerar tillbaks in i kvarteren och A påpekar att det är det här som är grejen. Att gå dessa gator. I de lugna, lunkande kvarteren, se solstrålarna slå mot bruna tegelfasader, genom kala trädgrenar.



Nästa stund kommer senare på kvällen, när vi kliver ut ur biografen uppe vid Union Square.
Vi har just sett Robert De Niros nya film The Good Shepherd och är båda mäkta imponerande. Så långsamt och metodiskt berättad, med en hisnande uppställning skådespelare, med Matt Damon som självaste briljanten. Vad är det med Matt Damon som får honom att spela smarta män så bra? Och vem visste att De Niro var en sådan stark regissör? Vid 63 års ålder seglar han upp som den nye Clintan och levererar ett nervkittlande, hårt packat drama. Bekräftar min sedan länge närda teori om att man hittar sin verkliga storhetstid i slutet av livet. Jag är glad att jag när den teorin. Och att jag får den bekräftad.
Men det är efteråt, när vi kliver ut på gatan, i hörnet av 3rd Avenue och 11th Street, som stunden inträffar. Mörka, lugna gator, men ändå något slags liv. Känslan av kretslopp, rutnätet av kvarter som omsluter en, till synes i oändlighet. Något annat än post-bio-stunden på Hötorget. Inte nödvändigtvis bättre, bara större.

Det är alltså julafton. En något märklig sådan.
Återseendet med A präglas av lika delar rapport-från-livet-samtal – avstämning, fördjupning, var är vi nu? var är vi på väg? – och lägsta primala sexskämt. Kvällen innan hinkade vi drinkar på nån designbar på Lower East Side, där stolarna var Maarten Baas coola Smoke Chair. Nu äter vi middag på en mexikansk restaurang på University Place. Frozen margaritas är »complimentary«, en julgåva från personalen.
Feliz navidad!

»When you’re feeling your worst, your most insecure, write it down. I assure you that no matter how depressed you feel at the time, you won’t belive how stupid you’ll sound later when you read it back.«
– Läsarbidrag till Esquires feature-serie What I’ve learned